På förfrågan gjorde jag en mycket kort film som visar hur jag trampar. Det finns ju inga regler utan det som funkar funkar…
https://youtube.com/watch?v=rOOH11Ja81E%3Flist%3DUUMaTfPbuZxzRyV62BOi_Bmw
Jag är mamma till 4 underbara barn som jag gärna fixar prylar åt. Sy, virka, stick, brodera - det mesta går bra med ett tydligt mönster att följa. Jag är kommer ni att märka en med attityden "hellre än bra".
Can't read this? Use Google translation tool! Translate from Swedish to your language.
På förfrågan gjorde jag en mycket kort film som visar hur jag trampar. Det finns ju inga regler utan det som funkar funkar…
https://youtube.com/watch?v=rOOH11Ja81E%3Flist%3DUUMaTfPbuZxzRyV62BOi_Bmw
Jag har färdigställt mitt första fullstora lapptäcke. Jag tjatade på mig själv hela tiden att “less is more”, det gäller att inte göra det onödigt kompliserat. Jag kviltade genom att “sy i diket” eftersom det är enklast. Tyget är köpt i färdiga remsor av batikfärgat tyg.
Den är helt och hållet sydd på trampsymaskinen Singer 66-1 från 1916. Som vadd i filten använde jag en fleecefilt som efter många års användning blivit nopprig och ful. Det blev småbitar tyg över som jag just nu håller på att sy med, men det får jag blogga om när det är klart.
PLUS: Den blev snygg och skön. Väldigt få sömmar blev snea. Singern var utmärkt att sy och kvilta med.
MINUS: Möjligen att färdigskurna (precuts) är onödigt dyra och att två av blocken blev ½ cm för korta – men det syns inte så det gör inget!
På syfestivalen i förstas köpte jag en packe färdigklippta remsor som jag tänkte sy ett täcke av. Nu har jag verkligen kommit igång och eftersom det bara är raksöm som är aktuellt får min Singer 66-1 stå till tjänst:
Den Predom Łucznik 432 som jag köpte i torsdags köptes en gång helt ny av Herr Marcinkiewicz i Polen. Det var under en period på 1970-talet då priserna på kapitalvaror sjönk och många passade på att köpa på sig i hopp om att kunna sälja dyrt senare och tjäna på affären. Oturligt för Herr Marcinkiewicz så fann han ingen köpare. När han senare flyttade till Sverige tog han symaskinen med sig. Den användes, men inte så mycket.
Jag köpte den av Herr Marcinkiewicz son och sonson.
Jag har testkört den med motorn (utan att trä den) och den tycks fungera bra. Jag hoppas kunna fortsätta jobba på den idag.
The Predom Łucznik 432 that I bought Thursday was bought once new by Mr. Marcinkiewicz in Poland. It was during a period in the 1970s when prices of capital goods declined and many took the opportunity to buy in the hope of being able to sell later to a higher price and make a deal. Unfortunately for Mr Marcinkiewicz he found no buyers. When he later moved to Sweden he took the machine with him. It is used, but not as much.
I bought it from Mr Marcinkiewicz son and grandson.
I have been testing it with the engine (without threading it) and it seems to work fine. I hope to continue to work on it today.
Då blev det en ny trampsymaskin. En “modern” maskin från 1970-talet, den har motor, men du kan välja att trampa den. Jag behöver en ny rem bara.
My new treadle, a Polish machine from the 1970ties. It has a motor, but you can treadle it too. I need a new belt, but that’s no problem.
Idag anlände min första vevsymaskin… en Sovjetisk leksakssymaskin som syr kedjestygn (alltså utan undertråd). Jag har gjort lite teststygn på ett papper utan att byta medföljande nål och det blev fina kedjestygn. Jag har sökt lite om den på nätet och TROR att den är tillverkad i den Vitryska staden Orsha, möjligen på 1970-talet.
Tolvan är räddad från undergång. Bordet hade bilvit såld och maskinen låg redan i högen sopor. Men så kom jag och tog hand om den.
Det var från början en trampsymaskin, men har någon gång under årens lopp blivit koverterad till el. Min tanke är att omvandla den till en vevdriven symaskin. Jag har ingen aning om det går, men det får jag väl ta reda på. Första steget är att ta reda på när den tillverkades och fixa en manual och gärna en service manual.
Åter igen har jag gjort ett litet dock-lapptäcke som övningsprojekt. Ovansidan, med lapparna sydde jag redan i våras, men i helgen kviltade jag den på min nya symaskin och sydde fast kantband, delvis på trampmaskinen, delvis med den nya. Fick också användning för limmet jag köpte på mässan.
PLUS: Jag är mäkta imponerad över hur lätt det gick att frihandskvilta!
MINUS: färgerna på lapparna är ju bedrövligt komponerade, och dekorsömmen på kanterna borde gjorts med en ljusare tråd.
Passade på att filma när jag sydde fast kantbandet på trampmaskinen, en Singer 66-1 från 1916.
Jag behövde något mindre projekt att verkligen lära mig trampa och sy med. Eftersom jag hade en buntfärdigklippta lappar i blå och grön som låg till ingen nytta sydde jag ihop dem på enklaste sätt. Mycket stop och start blev det och det är ju det som är svårast. När jag skulle sy på kanten lyckades jag bryta nålen eftersom jag drog i tyget (som det står tydlig i bruksanvisningen att man inte ska!). Nåja fick inte den att sy bra med nästa nål, och inte nästa heller. Öppnade upp och tog ur allt runt underspolen (jösses med filtat ludd som låg där!), det hjälpte inte så jag bytte till en tredje nål – perfekt. Antagligen förvarades även använda nålar i nålasken…. Nåja luddet skulle ändå bort.
PLUS: Jag klarade det! Jag fick t.o.m. mersmak. Detta fixar jag och maskinen galant.
MINUS: kanbindningen är fortfarande lite svår även om den blev bättre än vad det brukar, funderar på om det kan vara värt att köpa en “binding tool”, en liten linjal som hjälper en att göra den sista biten bättre. Mönstret och kombinationen av lapparna blev väl inte så lyckad, men det var ju som sagt övningen som var syftet.
Man kanske skulle ta med maskinen till närmsta “Singer-affär” (räknas återförsäljare tro?) och få lite gratis undervisning. 🙂
Källa: manualen från 1916
Man kan köpa nya drivremmar på E-bay, men jag ville inte vänta utan använde en nylonlina vilket inte funkade så bra eftersom den bara gled. Då fick jag för mig att tejpa runt nylånlinan med silvertejp och det funkade utmärkt. Så pilen visar min drivrem av silvertejp. När jag skulle spola undertråd insåg jag att det saknades en gummipackning runt det lilla drivhjulet. Men jag behövde inte misströsta alls eftersom jag snabbt förstod att hjulet var lika stort som ett legohjul så upp till legolådorna och leta rätt på ett däck. Det passade utmärkt som synes i ringen.
Efter lite provkörande lyckades jag tillsist sy en liten barnväska:
Puh! Jag fick riktigt koncentrera mig på att trampa rätt och styra samtidigt, verkligen inte så det är väl därför sommarna blev så otroligt snea. Det spelar ingen roll för jag är nöjd ändå – inte många kan skryta med att de kan sy på en 96 år gammal symaskin.
Nu försöker jag reda ut lite bland alla pressarfötter och andra tillbehör:
Med start överst till vänster:
1. Fot för kviltning, pinnen som sticker ut låter man gå jämsmed förra sömnen och får därmed exakt avstånd mellan sömmarna.
2. finns inte i min manual men kallas på engelskspråkiga sidor för “Adjustable hemmer”. Den viker och syr en snygg bred fåll.
3. Rynkapparaten som både rynkar och syr tyget.
4. finns inte heller i min manual men kallas på engelskspråkiga sidor för “The tucker”. Jag har ingen aning (än…) vad den används till.
5. Kantapparaten som både viker kantbandet och syr dit det. Kan också användas för att sy fast “franska veck”, dvs vika och sy fast kantbandet ovanpå tyget som dekoration.
6. Fållvikaren som fållar och syr på en gång. Med denna blir det en mycket liten fåll.
7. Okänd – har inte hittat den, det står 35833 på den. Tillägg 2/10-12: på engelska kallas den “Felling foot” och används för att göra en såndär dubbelsöm som finns på jeans t.ex.
8. En vanlig pressarfot med trycket 32601.
9. Ingen pressarfot itan en “guide”. Den skruvas fast i maskinen på det avstånd man önskar och så låter man tyget löpa längs kanten när man syr.
Ja, man kan verkligen undra om det är handarbetandet eller själva mekandet som lockar. Idag kom en gammal maskin hem till mig på låns.
Den här maskinen är utan tvekan min äldsta. Den är tillverkad 1916 enligt Singers egen webbsida. Enlig bruksanvisningen är det en Singer modell 66. Det fanns en hel del tillbehör och bara några av dem nämns i manualen så det blir till att prova sig fram och söka information på nätet antar jag. Just nu har jag bara torkat av den med en fuktig trasa och funderar på om jag borde göra mer för att hindra den lilla rost som finns. Maskinen går lätt och nästan ljudlöst. Det som saknas är remmen mellan drivhjulen så jag kan inte börja sy förren det är ordnat.
Jag skapar en liten länklista:
Singerzone – http://singerzone.blogspot.se/
Tjapp syr och reser – http://tjapp.blogspot.se/2012/09/singer-66.html
Tillägg: det är en Singer 66-1 och tre av pressarfötterna tillhör INTE denna maskin!