Linda handarbetar

Som tack för alla fina stickade tröjor vi gjort åt Lammily fick vi en Animal Rescuer – Lammily! Vi debatterade lite om namnet, men tillslut vann Lilla K och han fick namnet Mike.
Mike har inte fått så många kläder än, men en just träningströja av en gammal strumpa har han fått. De stickade tröjorna passar för övrigt jättebra på honom också!

Tidigare i år besökte jag södra Gran Canaria. En mycket trevlig resa som tyvärr inte resulterade i särskilt mycket material för just den här bloggen. Förutom stickning på stranden:

så hittade jag två symaskiner på en restaurang längst upp i Guayadeque-dalen. En “Hexagon” med texten “Compania Singer”, vilket är lite underligt. Behöver utforskas närmare. En “Wertheim”.

och söta stämplar på museet i nämnda dal som jag tänkte jag kunde trycka på tyg med, jag köpte den lilla solen till mig:

Att sticka sockor med självrandat garn är skoj. Vill man så kan man anstränga sig för att sockarna ska bli identiska. Eller så anstränger man sig för att de inte ska bli det. Det finns ett visst symboliskt värde i att de inte är identiska, och ändå tydligt hör ihop. Du har säkert hört talas om att man kan “rocka sockorna” den 21 mars som ett sätt att visa att olika är bra. Kanske vet du ockå att det handlar om downs syndrom specifikt och inte olika i allmänhet. För mig räcker det inte med en enda dag om året. Jag vill att människor med downs syndrom ska bli inkluderade och känna delaktighet alla dagar om året. Därför är mina sockar inte identiska, men de hör ändå ihop!

Alla de här är stickade på en mer än 100 år gammal Favorit hemstickningsmaskin.