Att skaffa sig 40-50 år gamla stickmaskiner innebär att man måste meka lite med dem. De behöver omvårdnad. De senaste veckorna har tre “nya” maskiner kommit hit och alla behövt lite fix. På bilden är det Regina Royal II som fixas (jag kom på ett smartare sätt än att ligga på golvet lite senare).
Nålarna behöver ofta torkas av, ibland med lacknafta. Spåren som nålarna går i är ofta fyllda med gunk (= gammal ihoptorkad smörjolja som stoppar upp hela mekanismen). På ena Reginabädde behövdes alla 200 fjädrarna på undersidan plockas av läggas i lacknafta och sen torkas av och monteras igen.
Men jag tycker faktiskt att det är en rätt trevlig sysselsättning. Det är ofta inga problem med att skruva av skenor och annat – de är inte inkapslade (som kanske moderna maskiner är). Fota innan bara så du vet hur det ser ut. Alla “nya” maskinerna har betydligt mer plast än de två äldre jag har, men än så länge har det inte varit ett problem.
Ovan är Knittax Automatic II med PS-tillbehöret monterat. PS-tillbehöret är renoverat men inte huvudbädden. Jag har gjort en provlapp men kände helt klart att även huvudbädden borde rengöras (går trögt). Men det orkar jag inte nu, så det får vänta. Jag fick en till (fast III) på köpet som också behöver fixas – det får helt enkelt vänta tills intresset faller på för nu går jag tillbaka till min äldsta maskin (Knittax M2) och fortsätter:
En av skönheten med stickmaskinen är att det är lätt att göra om. Sticka en socka – testa om den funkar – justera måtten – repa upp och gör om – och ändå tar det bara en timme.
bakom Knittax M2 ser ni min Passap Automatic och en mönster-manick Jac 40
