En favorit är min. Gamla fru Olsson köpte maskinen för 75-80 år sedan. Hennes son ärvde den och av honom köpte jag den. Den är i mycket bra skick, har tre nålbäddar, tillräckligt med nålar (åtminstone för den nålbädd jag testat, men det finns en ask med fler nålar), 2 vikter saknas och manualen saknas. Vikter har jag och manualen har jag fått tag i.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Eftersom maskinen stått oanvänd så länge krävdes en genomsmörjning, dessutom fanns det mycket ludd och trådar i maskinen. Luddet är bortplockat och smörjt med mycket olja. Sen har jag testkört flera gånger. Testade en häl, inte illa eller hur? Nu är den ju överoljad (med flit) så den missfärgar garnet, men vad gör det jag testar ju bara. Vi får de när första hela sockan, vanten, mössan, koftan, kalsongerna eller gosskostymen är klar (alla de står i bruksanvisningen).
Jag kommer att sticka med akryl tills jag lärt mig maskinen. Det var en lärdom jag tagit till mig av tidigare maskiner. Bomull och lin är svårt att maskinsticka i – de är stumma. Ull och akryl är spänstiga garnen och är lättare att sticka med. Ull är dyrare och lämpas sig sämre för testkörningar. Garnet jag har här är avsett för stickor 3-3½ och det verkar vara en bra bredd, men enligt manualen ska både tunnare och grövre funka.
Har man 4 barn så händer det att det finns lite trasiga byxknän att laga. Då är en symaskin med LÅNG friarm helt underbart. Att den här maskinen kostar mer än flera års byxkoncumtion kanske inte är nått att tala högt om. 
Samma 1915 som 1916, medan 1914 har samma beskrivning som 1913
