Linda handarbetar

28 kronor, japp du läste rätt, jag betalade inte mer än 28 kronor för allt detta garn

Tidigare i år sydde jag mitt första stora lapptäcke och jag blev makalöst nöjd med det. Bilder på det finns här. Det blev lite småbitar över så det räckte faktiskt till soffkuddar och ett täcke till Barbie också! Kuddarna ligger på lapptäcket så ni får ju se baksidan av det också. Kuddarna är bara enkla örngott anpassade till våra befintliga soffkuddar.

PLUS: Kuddarna matchade täcket väldigt bra. Det blev snyggt. Att jag använde ALLT från paketet, inte en tygsnutt finns över!

MINUS: att jag skar fel en gång så att en kudde fick en ruta för lite.

Nu tycker maken att jag borde klä om resten av soffan också 😀

Barbie har på sig en frihandsvirkad topp med matchande hatt och ett par hemsydda byxor.

Jag har lärt mig att sätta iordning bandvävstolen och börjat göra mina första trevande försök. Jag har gjort både rätt och fel mer än en gång. Svåras är att få dit varpen så det blir rätt!

I början av sommaren förra året köpte jag mig min Knittax Automatic III . Jag fick inte med mönsterhjulen eftersom de nog hade blivit kvar i sommarstugan. Säljaren lovade att skicka dem när hon hittat dem. Månaderna gick och jag trodde faktiskt att de var borta för alltid. Men så damp de ner i brevlådan!!! Otroligt stor tack till fru Josefsson för att hon skickade dem när de kom till rätta! Det ska bli jätteroligt att prova!

Det fanns en del dubbletter som synes och dem är jag som vanligt villiga att byta bort. Jag har också extra platiner om någon skulle behöva.

Tillägg: alla dubbletter av mönsterhjulen har hittat nya ägare. Har fortfarande extra nålar och platiner till Knittax Automatic.

Igår var jag lite irriterad och kände att jag var tvungen att producera något ordentligt som inte krävde nån egentlig tankemöda. Jag letade upp en påse med massa små restbitar av garn och började sticka på min Knittax M2. Utan att egentligen tänka började jag i mitten med en nål och ökade med en nål varje varv (varannan nål användes för det var inga tunna garner). När jag nått fullbredd fortsatte jag bara att sticka. Jag har ingen koll på hur många varv jag gjorde innan jag sen började minska igen. När den var klar vek jag den dubbel och sydde ihop med sicksack och löst pressarfotstryck på Herr Marcinkiewicz. Garnerna räckte till olika mycket och jag hade ingen koll på mönster eller varv. Tog bara nästa lilla nystan och stickade på.

Vad blev det då? Det blev en sjal-halsdukskrage till familjens yngsta och hon är riktigt nöjd!

PLUS: Enkelt, bra sätt att bli av med restgarner, uppskattat

MINUS: inget

När jag har något som jag inte behöver, men som någon annan där ute är i behov av så brukar jag byta bort det mot en överraskning. För några veckor sedan fick jag ett syskrin fullt med gamla saker där fanns bland annat ett mönsterhjul till en gammal symaskin. Det visade sig att Laura i Singapore behövde just en sådan så jag skickade den och nu har jag fått min överraskning tillbaka. Det är så spännande när man får ett okänt paket med handarbetesinnehåll.

Detta simplicity mönster är sålt samma år som jag föddes! Nu är jag ingen mästare på amerikanska mått och storlekar, men jag tror att det kan vara möjligt att det skulle passa utan alltför stora justeringar. Jag tror på modell 2 till mig till sommaren. Svårast blir att hitta rätt tyg.

When I have something that I do not need, but someone else out there is in need of, I usually trade it for a surprise. A few weeks ago I received a sewing kit full of old things, one of these things was a cam-wheel to an old sewing machine. It turned out that Laura in Singapore needed it so I sent it and now I’ve got my surprise back. It’s so exciting when you get an unknown package with needlework content.
This simplicity pattern were sold the same year I was born! Now I’m no master of American mesurments and sizes, but I think it could be possible that it would fit without major adjustments. I believe Model 2 might be for me this summer. The most difficult thing is to find the right fabric.

Att sticka eller virka mer trikåremsor har jag tyckte sett lite spännande ut, men köpa???? Det finns ju alltid en massa t-shirtar som inte längre håller måttet. Jag skär upp dem… så småning om kommer jag ha en hel drös nystan och kan sticka/virka precis vad jag vill….

En gammal ful men bekväm trikåtröja har fått nytt liv. Tröjans största problem var att den var för kort och alltid hotade med att åka upp och visa magen. En liten överbliven bit av den här fina stjärn-trikån från jny colorful kids kom med lösningen. Tyget kommer ur ett paket jag faktiskt haft turen att vinna!

Ibland behövs det lagas också. Jag lagar bara kläder som är älskade och bärs mycket. Att lappa byxknän har blivit så mycket enklare med Husqvarna Tribute 140C – den är så lång och smal att man kan trä in byxbenet och sy fast lappen. Här blev det en dekoration också.

De gröna byxorna sydde jag för flera år sedan till sonen och både han och jag var extremt nöjda med dem. Nu hade en bakficka slitits av så jag sydde fast den och hoppas att lillasyster vill ha byxorna när hon växer i dem. Eftersom det bara var raksöm som krävdes så fick tramp-singern röra lite på sig.

Lagningen i nederkanten är sydd med trestegssicksack. på avigsidan spraylimmade jag fast en liten lapp för extra hållbarhet.

Första helgen i februari åkte en vän och jag till Kärrbo bygdegård för syfestival. Festivalen var i det lilla formatet (två rum), men jag fyndade och är mycket nöjd utfärden – inte bara för fynden utan för sällskapet också.

Det blev tyger förståss, mönsterpapper (inte med på bilden), symaskinsolja till trampmaskinerna (och stickmaskinerna), en dragkedja, en gummipackning till Singerns undertrådsspolning, två undertrådsspolar till Singer klass66 (som inte gick att få tag i på Syfestivalen i Stockholm ö.h.t. där tittade de bara som fån på mig) och så en påse extra undertrådsspolar till Husqvarna Tribute 140c. Symaskinsförsäljaren (från Halstahammar) måste jag dessutom ta mig till för han skulle kanske kunna få fram en gummipackning till Luczniken också.

Behöver vitt, rött, blått och rosa till mina mormorsrute-projekt. Dragkedjor vet man aldrig när man behöver och burkar till gott te har är inte fel. Mönstrena kom med av bara farten, men kanske kan det bli ett par byxor av den gröna manchestern? Allt för en spottstyver på lokala second hand-butiker.

Obloggad necessär som jag har testkört och använt. Utgick från ett mönster i boken “sy och sticka på egen hand, men justerade utifrån tillgång på dragkedja och tyg. Tyget är ett lite vaxartat tyg som jag hittade en lite lagon stuv av på Ohlssons tyger i höstas. Det räckta faktiskt till 1 stor och två små necessärer! Testade att sy fast kantbandet med ett av symaskinens alla dekorsömmar. Symaskin: Husqvarna Viking Tribute 140c

PLUS: Den blev faktiskt riktigt snygg och smart att jag gjorde två på en gång. Mörkblå kant och dragkedja passade fint ihop med tyget.

MINUS: lite pillrigt, efter användande borde jag gjort ett foder med fickor och låtit den bli lite bredare (även om det bara räckt till två).

Per Person är nu åter monterad. Ren och smord. Testkörd utan garn och så långt funkar hen utmärkt. Jag är NÖJD!

Innan jag går vidare behöver jag ett bord – men i en av bruksanvisningarn finns instruktioner för hur man sågar ut en bordsskiva så att den passar maskinen. Maken har lovat att ordna det – om jag kan tala om var bordet ska stå…. det var just det…. det är fullt i syrummet, fullt med symaskiner…. suck….

Loppisfynd 🙂 Det brun-mönstrade är trikå! Det hittar man sälla på loppis må jag säga.

När jag köpte min Per Persson i höstas följde det med en låda med extra nålar. Jag såg genast att flera av dem var trasiga och la dem och sidan för att sortera ut trasiga innan rengörning. I dagarna tog jag fram dem och konstaterade att de inte alls tillhör min maskin. Den nedre nålen tillhör min maskin.

På bilden ser ni skillnaden i utformning. Vad som inte syns är att den övre nålen är lite för bred (inte mer än en mm) som gör att den inte ens går ner i spåren. Jag har ca 30 hela nålar av den övre sorten. Behöver du dem så byter jag dem mer än gärna mot en liten överraskning.

Tyvärr saknar jag hela 45 nålar av “min sort” (den nedre) som jag är villig att köpa från den som har sådana liggande!

I går kväll gick jag igenom de tre lådor knappar som låg i syskrinet. Mitt bland knapparna hittade jag symaskinsfötter, en kantdistans och en okänd del. De passar min Husqvarna 12 finfint!

Bild 1: Först är kantdistansen som används för att få exakt sömsmån. Jag använder en sådan när jag syr lapptäcken. Därefter kommer den där andra okända delen.

Bild 2: Första foten är en fållvikare, men de två andra är okända. Ska kolla om de finns i manualen….

Jag fyller snart år och idag kom min far och hans fru med en jättefin fördelsedagspresent – en äkta skattkista:

Här finns en del rent skräp, en del användbart, en del jag redan har och en del saker som jag inte ens vet vad det är. Vet du?

Bild 1 är en slags nål. Platt och trubbig med ett avlångt hål och ett runt.

Bild 2 skulle kunna vara “metallknappar” för gradbeteckning på militäruniformer – kanske

Bild 3 är kanske något form knäppe

Bild 4 tror jag är en bricka till en symaskin, men vilken?

Bild 5 har siffrorna 3025 på sidan, den krokiga delen är platt medan resten är rund, kanske också en symaskinsdel?

På förfrågan gjorde jag en mycket kort film som visar hur jag trampar. Det finns ju inga regler utan det som funkar funkar…

https://youtube.com/watch?v=rOOH11Ja81E%3Flist%3DUUMaTfPbuZxzRyV62BOi_Bmw

Jag har färdigställt mitt första fullstora lapptäcke. Jag tjatade på mig själv hela tiden att “less is more”, det gäller att inte göra det onödigt kompliserat. Jag kviltade genom att “sy i diket” eftersom det är enklast. Tyget är köpt i färdiga remsor av batikfärgat tyg.
Den är helt och hållet sydd på trampsymaskinen Singer 66-1 från 1916. Som vadd i filten använde jag en fleecefilt som efter många års användning blivit nopprig och ful. Det blev småbitar tyg över som jag just nu håller på att sy med, men det får jag blogga om när det är klart.

PLUS: Den blev snygg och skön. Väldigt få sömmar blev snea. Singern var utmärkt att sy och kvilta med.

MINUS: Möjligen att färdigskurna (precuts) är onödigt dyra och att två av blocken blev ½ cm för korta – men det syns inte så det gör inget!

Hittade denna bandvävstol på loppis för en tid sedan. 40 kronor senare var den min och då ingick varpgarn. Nu är det bara så att jag har INGEN aning om hur man gör (eller ens om den är komplett). Alla råd jag kan få mottages gärna. Tips om länkar och instruktionsfilmer skulle vara guld värt!

På syfestivalen i förstas köpte jag en packe färdigklippta remsor som jag tänkte sy ett täcke av. Nu har jag verkligen kommit igång och eftersom det bara är raksöm som är aktuellt får min Singer 66-1 stå till tjänst:

Lite mer bilder från renoveringen / some more pictures from the renovation.

Jag tänkte att jag skulle se om jag kunde byta ut den trasiga sektionen av nålbädden med en från min reservdels-knittax. Konstaterade ganska snabbt att det finns en skena i ett hål genom platinerna på Regina som det inte finns i Knittax så det gick inte. Men då kunde jag i alla fall flytta den trasiga biten ytterst för att få rätt stor bredd.

När jag lyfte ur nålbäddarna en och en föll de isär. 🙁 Plasten hade blivit spröd med åldern och hölls faktiskt bara ihop där den satt. Inte konstigt att något gick sönder varje gång jag stickat!

I was going to try to fix the broken needlebed-part on the Regina Royal. My first idea was to se if it could be replaced by one from the Knittax AM III, but I could see when I started to take the machina apart that that wouldn’t work. So the my idea was to move the proken needlebed-part to one side so that I could use as much as possible. To my horror the needlebed-parts crumbled to pieces when I got the loose (NO force used at all). The plastic has aged… I really liked kntting on it, but now I understand why something allway broke when I did….

Strykbrädan såg bedrövlig ut och behövde piffas upp. Tog av det tidigare överdraget och använde som mall – lyckades ändå göra fel, men det funkar ändå. Tyget har legat i gömmorna länge. Köptes en gång för att bli foder till vinterjackor till tvillingarna när de var bebisar, men jackorna blev aldrig av.

PLUS: Lätt att göra och svårt att få ett dåligt resultat. Den förhöjer det verkligen stämningen i syrummet.

MINUS: Trots att det är så lätt lyckatdes jag göra fel så att en söm syns på ovansidan, suck!

I inlägget lägger jag upp tävlingar och utlottningar jag deltar i. Datumet är då tävlingen avslutas. Bilden ligger alltid ovanför inlägget.

31/1 Vinn garn och ljudbok hos Maritas Maskor

1/2 Vinn garnnystan hos På väg

2/2 Vinn valfri virkbok hos Virkstan

9/2 Vinn Garn och choklad hos Craft&Chocolate

När jag såg den här tygstuven kände jag direkt att den skulle kunna bli en fin duk. Då hade jag inget svart bomullsväv hemma så det blev liggande. Under hösten satte jag igång. Till en början gick det bra, riktigt bra. Men när jag skulle kvilta ihop den gick det sämre. Jag är total nybörjare och självlärd…

Plus: På avstånd är den riktigt snygg. Färger och kombination blev supersnyggt. Jag gillar sättet att utgå igrån ett vackert stormönstrat tyg.. Den randiga ramen är sytt av remsor av enfärgade tyger.

Minus: Jag tog för tjockt mellanlägg. Valde en söm som inte riktigt passade till att sy fast kantbanded med (tack och lov i svart så det syns knappt). Frihandskviltningen på de blåa fälten blev INTE snygga. Hade lite svårt att få till helt rätt trådspänning för jag hade blå övertråd och svart undertråd (för baksidan är svart).

Idag med posten kom en kopia på manualen från Arvidsjaur Hembygdsmuseum! TACK, tusen tack!

Skriften är inte daterad, tyvärr, men stavningsreformen har inte slagit igenom med full kraft med stavningar som “Beskrifning” “Hafva” “Afsedt” “äfven””afhjelpande” “hvarje”. Jag är ingen expert på språkets historia men jag har bestämt för mig att det betyder att den är tryckt inte senare än några år efter sekelskiftet 1900.

Sidan 17-18 fattas, men jag hoppas jag kan reda ut det ändå.

Har du nytta av denna “Beskrifning och anvisning för användandet af Väf- & Stickmaskiner tillverkade af Aktiebolaget Per Persson Väf- & Stickmaskin” så önskar jag bara en sak. Att du tackar i en kommentar här och överväger att skänka en liten slant till Arvidsjaurs Hembygdsförening på BG 5022-2280

Här kommer lite bilder på Per Person som just nu renoveras.

Det är ena nålbädden som plockats av, isär och rengjorts. Min kompis Lena kom med den geniala idén att använda ett sönderklippt glasslock för att rengöra de små och smala skårorna för nålarna.

På ena bilden ser ni ena gaveln där det efter en hel del gnuggande uppenbarade sig bokstäver där det står PERSSON!

De två räknehäftena såg bedrövliga ut, de saknade framsidor. Något måste göras så jag experimenterade lite. Det blev ju hur bra som helst! Och busenkelt så var det också.

Du behöver:
* räknehäfte eller skrivhäfte
* ett A4 papper i valfri färg, jag har 80grams
* tyg som är något större än ett A4 (antingen ett fint som det röda eller lapptäckes som det blå)
* spraylim eller knappnålar
* symaskin och strykjärn.

1. stryk tyget pch läg det med avig sida upp.

2. (spraya lim och) lägg dit pappret

3. vik upp kanterna och kläm fast (eller nåla fast).

4. Välj en snygg söm och trådfärg och sy en söm runt hela.

5. vik på mitten och tryck till

6. Häfta fast runt räknehäftet (du kan ta bort omslaget om du önskar).

Den Predom Łucznik 432 som jag köpte i torsdags köptes en gång helt ny av Herr Marcinkiewicz i Polen. Det var under en period på 1970-talet då priserna på kapitalvaror sjönk och många passade på att köpa på sig i hopp om att kunna sälja dyrt senare och tjäna på affären. Oturligt för Herr Marcinkiewicz så fann han ingen köpare. När han senare flyttade till Sverige tog han symaskinen med sig. Den användes, men inte så mycket.

Jag köpte den av Herr Marcinkiewicz son och sonson.

Jag har testkört den med motorn (utan att trä den) och den tycks fungera bra. Jag hoppas kunna fortsätta jobba på den idag.

The Predom Łucznik 432 that I bought Thursday was bought once new by Mr. Marcinkiewicz in Poland. It was during a period in the 1970s when prices of capital goods declined and many took the opportunity to buy in the hope of being able to sell later to a higher price and make a deal. Unfortunately for Mr Marcinkiewicz he found no buyers. When he later moved to Sweden he took the machine with him. It is used, but not as much.

I bought it from Mr Marcinkiewicz son and grandson.

I have been testing it with the engine (without threading it) and it seems to work fine. I hope to continue to work on it today.

Då blev det en ny trampsymaskin. En “modern” maskin från 1970-talet, den har motor, men du kan välja att trampa den. Jag behöver en ny rem bara.

My new treadle, a Polish machine from the 1970ties. It has a motor, but you can treadle it too. I need a new belt, but that’s no problem.

Irena Weinberger är en fantastisk rysk kvinna som stickar på en maskin som påminner väldigt mycket om min KnittaxM2. Hon har en hel bunt filmer på sin webbsida som detaljerat visar hur man stickar en massa olika saker på en enkel stickmaskin. Kolla in hennes webbsida; http://www.neva2.ru/ (använd Google translate för att översätta hela webbplatsen så blir det lättare att navigera).

Kolla vilka fina fingervantar!

Denna lite annorlunda värmekudde kommer från boken “One yard wonders” en bok som det tycks mycket om på Amazon – jag köpte min begagnad på http://www.bokborsen.se/. Jag är inte helt säker på att måtten för projektet riktigt stämmer, men det gjorde inget för jag justerade mina mått efter tillgång på tyg (ville ha just detta, men hade inte riktigt så mycket som fanns i beskrivningen). I mönstret ska man ha ris eller linfrön i, men jag tog det vete jag hade över från katten jag sydde igår.

MINUS: Själva värmekudden kunde varit större och knytremmarna var för långa (trots att jag minskat dem).

PLUS: Jag gillar idéen, skönt för värkande ryggar. Tyget tycker jag också om, men nu är det helt slut. Lättsydd!

Då har jag sytt en till värmekatt. Mönstret kommer från Sömnadsmagasinet 2011/5. Jag har sytt den i en lustig manchester som känns lite när man klappar på den. Det är en loppis-stuv såklart. Tassar, öron och svans kommer från en stuv från Ohlsons tyger. Jag valde matvete köpt på City Gross för just det här projektet.

PLUS: Det gick fort och färgkombinationen blev bra.

Minus: hmmm… det luktar nybakt bröd när man värmer det… ska det det? Jag föredrar nog de luktfria körsbärskärnorna – om man hade kunnat köpa dem….

Idag anlände min första vevsymaskin… en Sovjetisk leksakssymaskin som syr kedjestygn (alltså utan undertråd). Jag har gjort lite teststygn på ett papper utan att byta medföljande nål och det blev fina kedjestygn. Jag har sökt lite om den på nätet och TROR att den är tillverkad i den Vitryska staden Orsha, möjligen på 1970-talet.

Jag hade en Singer som jag ärft efter min mamma. Jag servade den och sydde en hel del på den innan den bokstavligen brann och åkte på tippen. Jag har funderat vad det var för modell för jag kunde inte riktigt minnas hur den såg ut. Men nu vet jag det var en Singer 368 med ljusbrun rand och friarm (alltså inte i bord).

Tolvan är räddad från undergång. Bordet hade bilvit såld och maskinen låg redan i högen sopor. Men så kom jag och tog hand om den.

Det var från början en trampsymaskin, men har någon gång under årens lopp blivit koverterad till el. Min tanke är att omvandla den till en vevdriven symaskin. Jag har ingen aning om det går, men det får jag väl ta reda på. Första steget är att ta reda på när den tillverkades och fixa en manual och gärna en service manual.

Jag hade lite problem med PS-tillbehöret till Knittax AM3. När man skjuter nålarna ända upp (som det står i manualen) så slår plåten i garnförare i nålarna (som jag hoppas det syns på bilderna). Det tog några dagar innan jag tänkt och helt enkelt prövade att SÄNKA nålarna så att de passerade under plåten och då gick det!

I had a little problem with the ribber attachment to my Knittax AM3. When I push the needles all the way up as the manual says the needles hit the yarn feeder as I hope you can see on these pictures. It took my a few days before I tried again and just lowered the needles a little so they could pass under the part that hit the needles – and it worked.

Tillägg 24/11
Jag har fått en bild från Linda i Norge som visar hur hennes maskin ser ut och man kan ju se att hennes nålar passerar en bra bit innanför. Eftersom jag har två nålförare så har jag jämfört dessa och båda är identiska. Det får mig att tro att det inte handlar om att garnföraren sitter fel (den är dessutom direkt över de öppna nålarna i huvudbädden så arr garnet hamnar på rätt plats. Det måste vara fel på PS-tillbehöret. Förra ägaren sa att hon aldrig använt det – kanske för att det var vajsing från början? Har bara inte listat ut vad än… eller om det är fixbart. Här kommer Lindas bild:

Plötsligt insåg jag – maskinen jag såg i Arvidsjaur i somras och som jag bloggade om – hur såg den ut?

Men jösses! Det är ju samma sorts maskin! Så här kommer lite fler bilder på maskinen som står på Arvidsjaurs hembygdsmuseeum:

Så, då anser jag att det inte är något annat än en Per Persson från tidigt 1900-tal. Nu över till att söka manual till den också – bäst av allt vore om man kunde finna en service-manual också, men det är nog att hoppas lite för mycket.